Vi träffar Mattias Voltaire, nykter sedan 13 år, tre barn, flickvän, bor i Vällingby, driver en öppenvårdsbehandling och kör en Subaru.
Vi pratar om hur det började, om bekräftelse och galna skateboardtricks, om att det kanske inte var så lugnt ändå förut, om att boffa sprayfärg och helikoptrar i huvudet, om att partyknarka, om amfetamin, fotboll och förälskelse, om småbus och inbrott för att kunna köpa knark, om att onsdagar blir lördagar helt plötsligt, om ett streck efter lunch, om att åka fast i Norge, om att dricka jättemycket för att kunna sluta med kokain. Vi pratar om att inte vilja leva Svensson-liv utan vilja vara den coola kriminella, om att knarka på BB, om att lova att köpa pizza på vägen hem och komma hem tre dygn senare (utan pizza). Om att göra en behandling för att kunna dricka som en gentleman, om att kliva ut under behandlingen och ljuga om att jobba i stegen, om att till slut börja göra stegen baklänges. Om vikten och värdet av en gemenskap som verkligen känner en, om att vilja bli alkohol- och drogterapeut efter ett år och arbeta som det några år senare, och om vikten (och svårigheten) av att be om hjälp.
Vi avrundar samtalet med att lyfta fram att det går att leva ett kul liv nykter, och att det går att skratta åt alla galenskaper om vi har förlåtit oss själva. Och om det känns tungt – ja det går ju faktiskt över snart.
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör Johan & Roger. Innehållet i podden är skapat av Johan & Roger och inte av, eller tillsammans med, Poddtoppen.
