I det här hundrade och sista avsnittet av Närvaropodden berättar jag lite om mitt nya projekt Närvaroskolan, om några erfarenheter från att producera Närvaropodden och sedan följer ett samtal med Hjalmar Hardestam från Impropodden. Vi pratar om vad jag egentligen menar när jag pratar om medvetenhet och närvaro, om att det är enkelt men inte lätt att vara närvarande, om vad improvisationsteater lär oss om en bra livsinställning, om när egot är emot det som varit, det som är och det som ska komma, om vad ett accepterande förhållningssätt kan innebära, om att tankar är en god tjänare men en usel chef, om hur skönt det är att vakna upp ur tankarnas drömvärld, om att både egodrama och närvaro är smittsamt, om att lära känna sig själv genom närvaro, om att hitta en balans mellan att kontrollera och improvisera – och om att ställa sig på en scen och sjunga trots att man inte kan sjunga och varken vet texten eller vilken melodi det är.
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör Bengt Renander. Innehållet i podden är skapat av Bengt Renander och inte av, eller tillsammans med, Poddtoppen.
