När Satu Keskinen kommer från Mellansverige till Haparanda som 12-åring, känns det som att flytta till Finland. Haparandasonen Adam Huuva tycker att finskan syns för lite i staden. Han byter hellre land än böjer sig inför det svenska språkets särställning.
I Haparanda har 80 procent av befolkningen finländskt påbrå (SCB 2012). Det är störst andel i hela landet.
- Ibland kommer jag på mig själv med att säga att ”jag har aldrig bott i Finland, förutom nu”, berättar Satu Keskinen.
Två skyltar intill vägkanten talar om var man befinner sig. På den översta står det "Haparanda". På den understa, "Haaparanta", som betyder aspstrand på finska och meänkieli. Det är den understa som Adam Huuva velat ha dit. Men han är inte nöjd.
- Det är fel ordning på dem, Haaparanta borde ligga överst, säger han när han ser skyltarna i dag.
Ortsnamnet vittnar om Tornedalens språkliga arv. Här pratades en form av finska redan innan landet Sverige existerade. Under århundradena har språket utvecklats, och i dag talas de båda närbesläktade språken meänkieli och finska i Haparanda och Tornedalen.
I avsnittet om Sveriges finskaste stad hör vi dessutom Anders Tapani berätta hur staten försökte assimilera de tornedalska skolbarnen på 1940-talet.
- Det var tillsägelser från lärarna att vi skulle prata svenska även på rasterna. Utanför skolan var det huvudsakliga språket finska, berättar han.
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör Sveriges Radio. Innehållet i podden är skapat av Sveriges Radio och inte av, eller tillsammans med, Poddtoppen.
