Efter uppklarningen av dubbelmordet i Linköping började polisregionerna i landet se över vilka fall som var näst på tur. Sedan kom Integritetskyddsmyndighetens yttrande.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Dubbelmordet i Linköping 2004, där åttaårige Mohammad och en 56-årig kvinna dödades, blev det första fallet i Europa där polisen grep en gärningsman med hjälp av en släktforskingsdatabas i USA.
– Det hade gått sexton år. Tekniken räddade oss verkligen. Den kunde inte rädda min bror, men den räddade oss, säger Ali Ammouri, storebror till Mohammad.
Efter genombrottet förberedde polisen för att införa metoden på bredare front och DNA-släktforskare låg i träning för att kunna hjälpa till.
Men i maj kom ett yttrande från Integritetsskyddsmyndigheten att metoden strider mot nuvarande lagstiftning. Enligt myndigheten är det inte lagenligt för polisen att vända sig till släktforskningsdatabaser och få ut en lista på personer baserat på känsliga uppgifter. Polisen gjorde en annan tolkning: nämligen att det är lagligt.
– Metoden är fortfarande så viktig för svensk polis eller för svenskt rättsväsende. Då får man göra en hemställan om författningsändring så att det här blir möjligt, säger Bosse Lundquist, gruppchef för kalla fall i region Syd.
För I lagens namn uppger landets polisregioner att det kan handla om uppemot ett 20-tal kalla fall där de ser en möjlighet att använda DNA-släktforskning. Ett av dom är morden på Tor Öberg och Gerd Wiklund i Brattås 2005 där anhöriga nu sätter sitt hopp till att ett DNA-spår kan bära den kvalité som är tillräcklig för att använda tekniken.
– Det är klart, skulle man då säga: vi kan inte använda den här tekniken. Vad ska de då kunna gå vidare med? Vad finns det kvar att göra?, säger Inger Nordström, dotter till Tor Öberg.
Nu är de fall där polisen ser en möjlighet att använda metoden på vänt. Regeringen vill att en utredare ska undersöka hur polisen får använda DNA från gärningsmän. Utredningen blir klar 2023.
– Det är beklagligt läge. Det kommer ta tid och det kommer dröja innan de ändrade reglerna kan vara på plats. Rent hypotetiskt finns det också en uppenbar risk att gärningsmän som går fria kan begå nya brott under tiden, säger Jan Staaf vid polisregion öst, som var förundersökningsledare för dubbelmordet i Linköping.
Samtidigt ser flera europeiska länder över sin lagstiftning och följer utvecklingen i Sverige. Metoden väcker flera etiska frågor om vilken information polisen ska få tillgång till och vilka risker det kan finnas att använda genetisk data i jakten på okända gärningsmän.
– Man har ju, i starten av utredningar inte en individ, det är ju individen man söker efter. Men för att komma dit så riktar man utredningen efter en grupp. Och särskilt när det är en minoritet så är det en del utmaningar med det, säger Truls Petersen, ledamot i det nordiska bioetiska rådet.
I lagens namn om DNA-släktforskningens roll i brottsutredningar.
Producent: Viktor PapiniProgramledare: Martin WicklinLjudtekniker: Fredrik NilssonReporter: Lova Nyqvist Sköld
