Vi upplever sällan rent mörker i staden. Det vi ser är skuggor, strålkastare, upplysta kvällshimlar. Natten i den moderna staden är olika schatteringar av mörker. Natten är kanske mer en känsla, det kan vara rädsla, lockelse, något man måste gå ut i, för att arbeta, för att man är hemlös, något man vill gå ut i för att upptäcka, för att roa sig.

Det finns mycket forskning om den urbana natten och det som de flesta konstaterar är en kontinuerlig expansion av dagen in i natten.

Men trots att vi inte ser mörker längre, inte kan uppleva stjärnhimlen, så behöver vi betrakta natten som en egen biotop, en egen atmosfär, en nödvändigt, levande mörker.

För det ”ohållbara” i vår situation gäller inte bara klimatet, naturen, geologin – vi har även förstört mörkret och natten. Och gällande natten är det kanske även svårare att veta hur vi ska agera, för därinne gömmer sig krafter vi har tappat språket och förmågan att leva med utan att ständigt ”belysa”.

Det är därför vi ännu inte kunnat utforskat natten i egen rätt.

Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör Sveriges Arkitekter. Innehållet i podden är skapat av Sveriges Arkitekter och inte av, eller tillsammans med, Poddtoppen.