Darrningar, kräkningar och flyktkänslor. Frédéric Chopin, Jenny Lind och Vladimir Horowitz var alla drabbade av förlamande scenskräck. Hur är det att livnära sig på att stå på scen när mötet med publiken orsakar ångest och panik?
Scenskräck är ett så starkt obehag av att framträda inför människor att det kan bli till ett handikapp. I sin mest extrema form kan skräcken sätta stopp för en musikkarriär. Och det är vanligare än vad man kanske kan tro, även bland professionella musiker.
Flera studier visar att 20 till 30 procent av alla orkestermusiker lider av någon form av ångestrelaterade besvär i samband med konserter. Många tar betablockerare, alltså medicin som minskar hjärtats maxpuls, innan de ska upp på scen. Mycket tyder dessutom på att skräcken ofta blir värre med åren.
Hur fungerar egentligen scenskräck? Hur kommer man över det? Och är scenen verkligen lika viktig i dag när inspelningsteknik och digitala lösningar erbjuder möjligheter att uppträda på nya sätt?
I det här programmet följer vi den unga lovande violinisten Isabel. Hon drömmer om en musikkarriär, men kämpar med scenskräcken. Vi möter också Fransisca Skoogh, legitimerad psykolog och en av Sveriges främsta konsertpianister. Som doktorand vid Lunds universitet forskar hon kring scenskräck och sitt förhållande till scenen.
Musikprofessorn Mattias Lundberg ger en inblick i hur några av musikhistoriens rampfeberdrabbade kompositörer och musiker tacklade sin rädsla. Många tillhör våra mest kända ikoner: Glenn Gould, Leopold Godowski, Frédéric Chopin och Enrico Caruso. Vi får också veta hur man på 1800-talet försöka lindra skräcken med råa ägg, morötter – och opium så klart.
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör Sveriges Radio. Innehållet i podden är skapat av Sveriges Radio och inte av, eller tillsammans med, Poddtoppen.
