José Carreras, Plácido Domingo och Luciano Pavarotti skapade en sällan upplevd hype kring opera när de på 90-talet sålde ut jättearenor tillsammans. Men hur kunde tre gigantiska egon komma överens om att dela scen?
De tre tenorerna framträdde ihop för första gången den 7 juli 1990 i Rom. Konserten skulle samla in pengar till José Carreras leukemistiftelse, men blev därutöver också början på en global cirkus med konserter över hela världen och ett enormt kändisskap för de tre sångarna.
I takt med att deras popularitet växte bland den breda publiken fick de allt mer kritik från operanördar och musikkritiker. Visst, operagenren nådde miljontals nya lyssnare, men många ansåg också att det mest handlade om pengar, upphovsrätt och publikfrieri. Klart är dock att de tre tenorerna lämnade efter sig ett svårslaget musikalisk arv där de klassiska operaariorna blev tillgängliga för fler.
Men hur kom det sig att José Carreras, Plácido Domingo och Luciano Pavarotti valde att dela scen? Och går det att besvara den evigt återkommande frågan om vem som egentligen var bäst? Clara Törnvall och Johan Korssell från P2-podden Mästerverken vet vad de tycker.
I programmet medverkar också journalisterna Cecilia Hagen och Lasse Anrell, operacheferna Stefan Johansson och Birgitta Svendén, samt pressansvarig på Operan Torbjörn Eriksson. Dessutom berättar P2:s musikläggare Ann Persson om sina möten med två av tenorerna.
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör Sveriges Radio. Innehållet i podden är skapat av Sveriges Radio och inte av, eller tillsammans med, Poddtoppen.
