Åsa har alltid burit på en känsla av att vara dålig. Ofta låter hon andra trampa på henne istället för att säga ifrån. Som liten kände hon sig som en klippdocka som inte fick vara levande.
När Åsa växte upp var hon ständigt rädd för pappans oförutsägbara ilska. Hon drog sig undan på sitt rum och skämdes över att hon gjorde honom arg.
- Det var som att mitt liv inte var ett riktigt liv, som att jag var en klippdocka. Jag levde förstelnat eftersom det var så viktigt att inte ställa till det och göra pappa arg, berättar Åsa.
I vuxen ålder känner Åsa fortfarande mycket skam när hon får kritik. Istället för att stå upp för sig själv viker hon sig och drar sig undan.
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör Sveriges Radio. Innehållet i podden är skapat av Sveriges Radio och inte av, eller tillsammans med, Poddtoppen.
