En plats i historieböckerna, ett nytt läkemedel eller en gata uppkallad efter dig? Eller räcker det kanske med att dina barn fortsätter laga din lasagne. Vilka spår vill du ha lämnat när du dör?
Att ens liv här på jorden ska ha betytt något vill väl de flesta. Men hur ska man förhålla sig till den bild ens efterlevande kommer ha av en?
Gunilla Sternelius har ett starkt behov av att berätta om sin uppväxt med en alkoholiserad bror. Som ett sätt att dela med sig av sina erfarenheter till andra har hon börjat skriva på en bok.
För Emmy Lundberg blev funderingarna över hennes eftermäle verklighet när hon fick veta att hon hade en hjärntumör och ett år kvar att leva. Hon skrev sitt begravningstal, sa adjö till sina vänner och planerade hur hon ville begravas intill ett äppelträd. Och så skrev hon en lista på saker hon ville ha gjort innan hon dog.
När vi går bort vill vi att livet ska kännas fullbordat. Det menar Peter Strang som är professor i palliativ vård och som träffat många människor på deras dödsbädd.
Spåren av dem som lämnat och deras efterlevandes sorg har blivit allt synligare på internet. På sociala medier får vi då och då ta emot tragiska dödsbesked och det händer att vi får påminnelser om att gratta någon på födelsedagen - trots att det var flera år sen hen gick bort.
Vad fyller den publika sorgen för funktion och vad kan de få för konsekvenser att människor ”finns kvar” i dessa forum efter sin bortgång?
Gäster i programmet: Peter Strang, författare, överläkare och professor, vid Karolinska Institutet, Palliativt kunskapscentrum och Stockholms sjukhem samt Amanda Lagerqvist, medieforskare vid Institutionen för informatik och media vid Uppsala universitet.
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör Sveriges Radio. Innehållet i podden är skapat av Sveriges Radio och inte av, eller tillsammans med, Poddtoppen.
