Ibland säger munnen ja även fast hjärnan säger nej, när rädslan för att verka otrevlig och tråkig tar över. Det kan vara svårt att veta var den egna gränsen går på jobbet, i relationer till anhöriga och till och med till försäljare.
– Att jag blir lurad att köpa något som ville ha eller som jag tänkt att köpa. Vi 75-plussare har mycket prylar vi inte behöver, säger Bengt som sitter i solen på Liljeholmstorget i Stockholm.
Tonen i rösten är glad, men det han pratar om är egentligen något allvarligt. Det handlar om att kunna säga nej, både för sin egen skull och vissa gånger även för andras.
– Jag tror man ska ha i åtanke att de allra flesta blir tacksamma om någon börjar säga i från i en obehaglig situation. Till exempel under ett möte på jobbet där alla tänker samma sak, då kan man bli tacksam om någon stiger fram och säger ifrån, säger Åsa Kruse, psykolog och författare till boken ”Att sätta gränser för sig själv och andra”.
Hon fortsätter:
– Men det är klart att det är en balansgång, man kan ju inte alltid sätta gränser i alla sammanhang. I bästa fall kan man göra det i samförstånd med andra.
Gäster i programmet: Åsa Kruse, psykolog, David Waskuri, psykolog och Ida Flink, psykolog som forskar om sexuell smärta och har skrivit boken Du, jag och sex.
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör Sveriges Radio. Innehållet i podden är skapat av Sveriges Radio och inte av, eller tillsammans med, Poddtoppen.
