Innan intervjun med Roland Strandberg fick jag se en presentation med bilder och videoklipp som jag aldrig sett förut på TV. Bara att se filmade bakhåll med dödlig utgång räckte för att göra avtryck på mig.
Samtidigt, framför mig sitter inte en skjutglad tvåmeters jätte med mord i blicken som älskar vapen och som är totalt befriad från all empati. Nej, istället är det en trevlig 50+ are i normalstorlek med småländskt påbrå som öppnat sitt hem för mig där han bjuder på pepparkakor och lussebulle en mörk fredagseftermiddag i november.
Dessutom, Roland sökte upp äventyret frivilligt i bland annat Bosnien, Afganistan, Irak och Somalia. Hela situationen gjorde mig rätt förvirrad och det kanske påverkade intervjun. Hoppas den funkar ändå.
En reflexion har jag gjort så här efteråt: Det är lätt att förfäras över realistiska bilder och filmer och man kan undra varför man deltar i krig på eget initiativ. Men kom ihåg, flera av de här insatserna har godkänts eller stöds av politiker som du och jag själv har röstat fram. Så, vem trodde vi skulle göra jobbet?
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör Gunnar Oesterreich. Innehållet i podden är skapat av Gunnar Oesterreich och inte av, eller tillsammans med, Poddtoppen.
