Nytt avsnitt av Japanpodden.

Den här gången blir det ett litet annorlunda program då den kosmopolitiska redaktionen har sett till att fördela sig över jordklotet. Sålunda är Göran på den amerikanska västkusten, Lasse och Hans någonstans i Sverige och jag sitter i orkanens öga - Tokyo. Har rest runt i de norra prefekturerna  - Fukushima, Akita, Miyagi och förstås Hokkaido som helt i sin ordning var bitande kallt. 

Nu är jag dock tillbaka i Tokyo och för en ojämn kamp med grannarna som håller på att bygga ett hus. Så om ni hör någonting som bankar i bakgrunden så är det sannolikt någon bärande balk som bilas ned i underjorden. 

Coronaviruset. Vi kan inte göra ett program utan att ta upp Coronaviruset som verkligen har fått Japan att gå i däck. Inte så att det är särskilt många, OFFICIELLA, sjukdomsfall. Färre än tusen enligt de senaste siffran jag såg. För ett land med 127 miljoner invånare så är det - hur man än väljer se på det - inte särskilt många. Men alla, och jag menar verkligen, alla pratar om corona. 

Det hela tog ny fart i slutet på förra veckan då premiärminister Shinzo Abe, nästan lite från ingenstans gick ut och rekommenderade att samtliga grundskolor skulle stängas tills vidare. Det handlar alltså om miljontals barn som plötsligt behöver tas om hand dagtid. De flesta är inte ett dugg sjuka och nu får i stället farmor, mormor och hela släkten rycka in. Var det då en förhastad åtgärd av premiärministern ? Nja, ingen vet. Eller rättare sagt, EN sak vet vi och det är att vid  pandemier och smittor så är vår första reaktion nästan alltid panik. Helt rimlig reaktion dessutom. Kanske är det vår tids böldpest som är över oss och då vill man inte vara siste man ur rummet. Men det vi faktiskt VET om covid-19 antyder att det är en influensa som hos riskgrupper - äldre och personer med underliggande sjukdomsbild - kan leda till lunginflammation som kan vara dödlig. 

Där står vetenskapen idag. Det är också så att covid-19 är en så kallad droppsmitta - det vill den sprids via hostningar. Faller droppen med viruset till marken så dör viruset ganska omgående. 

Detta om detta, nu över till Japans situation och den är lite problematisk. Särskilt i de stora städerna så lever folk väldigt tätt på varandra. Man åker i fullpackade tunnelbanetåg och umgås överlag väldigt nära med andra människor. 

I sammanhanget kan det vara värt att nämna att en stor FÖRDEL med det japanska sättet att umgås är att man bugar istället för att ta i hand när man träffar en ny person. Klokt, bra och bör kanske rekommenderas till resten av världen. 

 

Jag ska inte tjata vidare om coronaviruset, men vi kan inte undvika att prata om de olympiska spelen. För nu står det faktiskt och väger. Spelen kan mycket väl bli inställda eller åtminstone uppskjutna. När det rör sig om en sån jätteorganisation som ett olympiskt spel så måste åtgärder anpassas och stämmas av mot varandra för att det hela ska fungera. Beslut måste tas utifrån gällande omständigheter, inte såsom omständigheterna i bästa fall ser ut om tre veckor eller tre månader. Efter vad jag har förstått så är nu de olympiska spelen under diskussion på högsta ort. Det kan, och bör kanske, komma ett beslut vilken dag som helst. Japanpodden fortsätter såklart att följa frågan. 

 

Jag nämnde i början att jag rest runt i norra Japan den senaste veckan och det blir mer reportage därifrån i kommande program. Bland annat från kärnkraftverket i Fukushima - det är snart nio år det hände. Dessutom från Ishinomaki - en av de värst drabbade städerna längs kusten. Tusentals människor dog - de som överlevde har fört en hård kamp för att ta sig vidare. Vi träffar några av dem och en alldeles bedårande katt som klarade sig genom att klamra sig vid en gardinstång under två dygn medan det gråsvarta, iskalla vattnet vällde in. Så fortsätt  lyssna - det blir mer framöver.    

 

 

Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör Jon Thunqvist. Innehållet i podden är skapat av Jon Thunqvist och inte av, eller tillsammans med, Poddtoppen.